Fira fyllan!!
I sann BS anda var jag nere på Friskis idag och förberedde mig för drabbningen på söndag. Då slog det mig att riktiga jävla dunderfyllor verkligen behövs. Inte bara för att ha kul för stunden utan för att underlätta vardagen i övrigt. Låter det skumt? Ja... Jag ska ge ett exempel. Jag och en annan kille på gymet har känt varandra länge. Egentligen vet vi inte mycket om varandra, vi bryr oss inte heller. Dock så känner man sig tvingad att heja, och gör man det inte känner man sig sig fruktansvärt löjlig och som en översittare. Var kommer då fyllan in i bilden? Jo, jag ska erkänna att det blev rätt hårt på nyår. Dock tycker jag att jag klarade mig rätt bra socialt. Jag pratade friskt med alla möjliga, bland annat med denna halvkompis. Om vad kommer jag dock inte ihåg.
När jag träffade honom på gymet idag var det sedvanliga hejet förbytt till ett långt och trevligt kallprat. Anledningen? Jo, äntligen hade vi ett skyddsnät. Skulle vi plötsligt inte komma på någonting att säga kan man bara säga "Du, det blev hårt på nyår.", och konversationen är räddad.
Nu blir det spännande att se hur länge detta skyddsnät räcker. Förhoppningsvis behöver man det inte nu när vi väl kommit igång.
En liknande jobbig situation måste våra celebra skådespelare genomlida. De har genom sitt kändiskap blivit fråntagna en av de bästa räddningsfraser / isbrytare för en konversation som finns. Nämligen "Jaha, och vad gör du nu för tiden." Att gå på Guldbaggen för Persbrandt kräver stor social förmåga. Han vet ungefär vad alla på galan har för intressen, yrke, projekt. Alla våra vanliga samtalsämnen är redan ointressanta. Han känner dom men ändå inte.
Så har du jobbiga människor du måste heja på, på/ jobbet/ skoland. Tänk på Persbrandt.
